Dag 62
Jag vaknade idag med ett stort leende, ett sådant som liksom inte går att ta bort då man bara är genuint lycklig över allt. Kanske berodde det på att jag vaknade av mig själv tio minuter innan väckaren ringde, till solen som sken in i rummet och ljudet av fågelkvitter. Kanske berodde det på att våren som tagit en paus de senate dagarna äntligen verkar vara på väg tillbaka. Eller kanske det faktum att min mor och bror i skrivande stund befinner sig på ett plan ovanför Nordsjön, påväg till mig. Kanske för att jag imorgon ska få träffa dem igen. Kanske för att jag och Neea hade planer denna dag innebärandes Afternoon Tea. Kanske kanske kanske. Listan kan göras lång, denna dag är verkligen så bra!