crumpetsandtea

Jag har varit här i 20 dagar nu, och på ett sätt känns det som att jag varit här föralltid medan det samtidigt känns som att jag kom igår. Jag blir som varm i hjärtat när jag nattar R och hon säger "gonatt", ett av de två orden jag försökt lära henne på svenska. Det andra ordet är hej, men än så länge låter det mest som "sssschj", men det kommer väl kanske så småningom, hon är ju trots allt bara fyra. Denna dag har på riktigt varit helt fantastisk, trots att jag inte gjort något större äventyr eller något överdrivet spännande. Jag vet som inte riktigt hur jag ska beskriva den, men den har i alla fall varit riktigt bra. Jag tog mig till North Finchley och hittade även till biblioteket där jag lyckades införskaffa mig ett lånekort. Biblioteket var nog det minsta jag någonsin sett, men det var egentligen helt lagomt, i alla fall för mig som inte läser supermycket. Biblotikarierna var så snälla och pratglada och helt plötlsigt kändes det som att jag befann mig ute i ett litet samhälle någonstans på den engelska landsbygden. På något underligt vis lyckades jag sedan spendera två timmar i North Finchley genom att vandra runt och gå in i olika småbutiker. Eftermiddagen spenderade jag och barnen till bus och lek och allt gick liksom så himla bra! När barnen var nattade gick jag ner till köket och den fantastiska tekranen som jag älskar (jag måste verkligen ha en sådan i mitt framtida hus!). När jag satt där och drack mitt te kom M också ner och det som bara skulle vara 10 minuter för min del blev en och en halv timme. Dessa människor är fantastiska, och oj vad jag trivs!