crumpetsandtea

Barnen har i detta nu påsklov, ett påsklov som vara i två veckor. Det är fint, för vi har möjlighet att spendera mer tid tillsammans, att göra roliga äventyr och busa mycket mer. Barnen har inte heller sina eftermiddagsaktiviter denna vecka, så tid har vi verkligen gott om. Ibland kan jag känna det, att vi har så många aktiviteter om vardagarna att den fina leken lätt försvinner. Det är egentligen något som jag är den största skillnaden jag upplevt från Sverige, hur barn får vara just bara barn. Jag är tacksam över min barndom, att jag fick ta dagen som den kom, inte oroa mig över något onödigt och samtidigt lära mig att man ibland måste ha tråkigt för att kunna ha det sådär extra roligt ibland. Jag antar att det varierar mycket här från familj till familj, men i överlag är det så att pressen på att barnen ska prestera redan vid tidig ålder är oerhört stor, just på grund av den konkurrens det är när det kommer till möjligheten att studera vid de bra skolorna, och självklart vill de flesta föräldrarna att deras barn ska ha möjligheten till det och att bli precis vad de vill. Under denna vecka har vi bara tennis på schemat, en och en halv timme varje förmiddag då jag får ledigt och hinner utföra de ärenden jag har. Idag hade vi dock ett spännande äventyr inplanerat, när jag hämtat upp dem från tennisen satte vi oss på bussen till North Finchley. Först överraskade jag dem med lunch på McDonalds, och att få se hur genuint lyckliga de blev av det värmde i mitt au pairhjärta. När lunchen var äten gick vi till teatern där vi hade biljetter till en föreställning med Charlie and Lola. Vi hade en väldigt bra dag, och trötta satte vi oss alla tre sedan på bussen hem igen. Jag har dock ingen aning om vad som hände med deras trötthet när vi kom hem, helt plötsligt var de fulla av energi igen!